Det finns många favoriter i den grekiska skärgården. Och många andra öar kanske slår Samos på fingrarna i individuella grenar. Men när man summerar ihop resultatet så är det Samos som står som segrare. Ni får ursäkta sportmetaforerna, men det är det bästa sättet att förklara varför Samos är nummer ett för mig.

Första gången jag var på Samos försökte jag hitta till hotellet i Pythagorion. Det slutade med att jag körde utmed den lilla hamnen, det kändes märkligt att åka bil på ett ställe som så uppenbart verkar avsett för gående. Men under dag tid får man faktiskt köra där för att hantera leveranser till tavernor osv. Till slut hittade jag en parkering och fick fråga en vänlig man om vägen. Han pekade och visade och efter mycket letande hittade jag det lilla familjeägda hotellet. Rummen var enkla, men utsikten från balkongen över hela Pythagorion vägde upp allt.

Den första dagen var vädret varmt men mulet, så jag styrde kosan mot Kokkari. När jag parkerade bilen på en rätt trist parkeringsplats, undrade jag vad det var för speciellt med den här byn. Men när jag traskat i några minuter och kom fram till den lilla hamnen med alla små caféer som trängs längs vattnet förstod jag. Kokkari är som ett litet vykort.

Stränder är inte en match som Samos vinner jämfört med andra öar, men det finns ändå stränder som Mykali som, åtminstone i slutet av maj, är så lugn och avslappnad att man utan problem somnar en liten eftermiddagslur i solstolen. Vattnet är klart, tavernan serverar underbart god lunch, vad mer kan man önska?

Jag hoppas snart få åka till baka till Samos som är greklands mysigaste ö när man ser till helheten.